Ringarna

Efter att brudklänningen var inhandlad så var det dags att koncentrera sig på nästa detalj- ringarna. Eller rättare sagt- DIAMANTER. ;) Nånting sa mig att detta inte skulle gå lika smidigt som klänningen... Jag var helt insnöad på att ha en ring i vitt guld med diamanter. Här i USA är det en oskriven regel att killen "ska" spendera tre till fyra månadslöner på ringen. Craaaazy... Och lite annorlunda motför Sverige. Ja, en vräkig sten hade jag mycket väl kunnat tänka mig, men det passade inte vår bröllopsbudget. Jag var oxå helt inne på att bara ha EN ring istället för två, eftersom jag är sparsam med smycken. (Nu i efterhand vill jag ha två, :) men hey; det kommer väl anniversaries ;) Jag visste INGET om diamanter innan det blev aktuellt att kolla runt och jag blev förvånad över vilken hel vetenskap de förtjusande stenarna verkligen är... Men efter att ha frågat ut juvelare och pluggat på internet, så lärde jag mig till slut mer än väl vad folk dillar om, när saker som "clarity" och "color" kommer på tal. Jag hittade efter många turer en väldigt enkel och vacker ring i platinum (ser ut som vitt guld men är faktiskt tjusigare) med tio stycken små princess diamanter (smyckesspråk för fyrkantiga) på rad, som jag kände passade mig perfekt.
Sen stötte vi faktiskt på ett litet dilemma. Jag var ju helt inne på vitt guld ( eller platinum) medan Erik ville bära en gammal släktring i rött guld. En väldigt fin tradition tyckte jag, men oj vad svårt jag hade till en början med att ringarna inte skulle matcha varandra... Ingen av oss ville ge vika på den punkten, hihi, så då kompromissade vi och har inte ångrat oss sen dess. Jag bär idag alltså min vita platinumring och Erik bär en ring i rött guld som hans mormors pappa bar som vigselring en gång i tiden. Och tänka sig; han hette faktiskt oxå Erik! Charmigt va?