...Efter detta gocartspektakel var det dags för alla tjejer att hoppa in i en minibuss som dom hade lånat dagen till ära för att vi alla skulle kunna åka tillsammans därifrån. Fotografen Tobbe körde. Mina vänner känner mig och de hade till och med gjort i ordning frukost åt mig som jag fick äta i bilen, om jag möjligtvis hade hoppat över det på morgonen. =) Vid det här laget hade de också tryckt på en tiara med slöja på mitt huvud (av modell barnavdelningen på H & M).
Vi närmade oss Högskolan i Gävle. ”Nu ska du hålla tal i aulan på engelska för studenterna som tar sommarkurser” sa nån. Blodet frös till is i mina ådror. Vilken skräck! Det kan inte vara sant, sa jag och det var det inte heller. Vi skulle bara ta lite fina gruppkort i de gröna omgivningarna runtom.
Det var då, runt klockan 12.30 som den första alkoholhaltiga drycken togs fram. Flickorna hällde upp cider i min pokal och förklarade att nu skulle jag snällt gå en tipspromenad för mig själv på Hälsans stig. Temat för frågorna var: ”Hur väl känner du dina vänner?” Inte en droppe fick vara kvar i pokalen när jag kom fram till sista frågan, hotade dom.
När jag till slut tog mig i mål, satt de där allesammans i Boulongersparken, i gassande solsken på filtar och välkomnade mig med ännu mer champagne och jordgubbar. Det var så fantastiskt gulligt genomtänkt alltihopa. Jag menar- lägg märke till de röda fastknutna rosbladen på glasen, till exempel! My gosh!
Det var nu dags för lunch och de hade med sig Georgesallad till alla (från haket där vi ALLTID lunchar). Vi pratade och skvallrade och skrattade och hade det underbart. Efter maten var avslutad, kom den första fruktade Jägermeistern fram. För allas upplysning så avskyr jag den drycken, men vi dricker den alltid på alla fester med skräckblandad förtjusning... Något som mina vänner har snappat upp och tycker är ofantligt roligt när jag ska dricka den lilla giftdrycken, för jag grimaserar så. De tycker att jag är en riktig vekling. Jag hann precis sätta i mig den sista droppen Jäger när jag såg fem stiliga ungkarlar i svart kostym komma gåendes i fjärran. ”Men vilka tjusiga killar”, sa jag. ”Men studenten var ju igår? Nämen shit! Dom kommer hitåt! Gode gud vad ska nu hända då...”
En efter en kom ungkarlarna fram till mig och kysste min hand och gav mig en röd ros. Jag skrattade hysteriskt hela tiden för att jag var så överraskad och nervös. Sen förklarade CH att mitt uppdrag var nu att leta reda på nästa Jägermeister som var gömd på någon av killarna. Jag kan säga så här: min show bidrog till många skratt på både för tjejerna på filten och för parkens övriga sommarfirare...
Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar