Saknad

Sverige i mitt hjärta


Så här ser det ut där jag växte upp


Den vackraste tiden i Sverige är nu


Världens bästa Jolle


Min rocktjej till lillasyster Johanna/Jolle/Jollebob/Bobben/Bobbolito/Bobbo (- ja, kärt barn har många namn)- har en blogg där hon skriver om sina tankar om livet. Här om dagen postade hon ett litet inlägg om vårkänslor, som jag tycker så bra beskrev det fenomen som vårkänslor faktiskt är. För att läsa mer om alla små och stora tankar som rör sig i Jollebobbens huvud, gå in på: http://jollybob.blogg.se/

Svenskar. Strama och tysta. Med näsan i marken möter man människor och kanske pressar fram ett hej. Konstigt? Nope, vi plågas ju av mörker och kyla större delen av året. Inte konstigt att man blir lite inåtvänd och reserverad i detta land. Men så finns det något som kallas vår, som brukar dyka upp sisådär varje år. Då blir alla svenskar helt knäppa istället. Otrogna, vilda, galna, impulsiva. Rätt kul faktiskt också. Solen skiner och nedstämdheten är som bortblåst, livet är en fröjd..

Min syrra Petra sa att hon blir blyg när solen skiner och hon träffar folk på stan för då tittar man verkligen på varandra för att det är så ljust och så. Man SER varandra! Hur seriös hon var när hon sa det, vet jag inte riktigt. Jag känner mig knäpp iallafall. Helt galen. Farligt eller ej, det vet jag inte, haha. Som en sprallig häst som släpps ut efter att ha stått i ett tråkigt stall en hel vinter. Sommaren väntar med det vackraste ordet som finns... FRIHET

Texten tilltalade mig särskilt mycket eftersom jag har bott utomlands med tropiskt klimat året runt, i snart fyra år,- långt ifrån allt vad vårkänslor heter. Jag är alltså inne på min FJÄRDE vår utan att att känna den där spirande glädjen som man känner i hjärtat varje år, när solen värmer och den sista snön smälter bort. Känslan av att det spritter i hela kroppen av livslust bara av att vara utomhus efter en lång kall vinter, den saknar jag så enormt... För att inte tala om Sveriges dofter från all nyutslagen grönska som infinner sig såhär års. Det sista gör mig nästan gråtfärdig... Det är så vackert. När jag tänker efter så är det riktigt magiskt! Och de ljusa sommarkvällarna...
Men just nu bor jag i Kalifornien, platsen där människor inte vet vad ordet vårkänslor betyder, men som å andra sidan har mycket annat att erbjuda. Jag hoppas innerligt att framtiden bjuder på många, många fler svenska vårar...