söndag, maj 17, 2009

Adoption Day!





Efter tio år tillsammans var det inte dags för att skaffa en baby för Erik och Martina; nej- det var dags för en katt! Erik klarade ju allergitestet bra efter att ha haft två katter på prov hos oss en vecka som ni vet, så nu var det bara att köra... ÄNTLIGEN!
Stina kom hem till oss klockan halv tolv på lördagen. Kattokig som hon är, så var detta inget hon tänkte missa. Tillsammans åkte vi till Orange County Animal Care Shelter. Väst om Missisippi, är det USA:s största plats för upphittade djur som letar efter ett nytt hem. Frestelsen har många gånger varit STOR att ta hem en liten kattunge från en djuraffär, (här i USA har dom katter på sånna ställen), men jag har innerst inne alltid vetat att det vore att stödja dålig verksamhet. Erik och jag var i slutändan ändå överens om att skaffar vi en katt så ska det ske från ett så kallat "shelter" (räddningshem).
Det är omöjligt att gå runt på ett på ett sånt ställe och inte bli väldigt berörd, om man har minsta lilla hjärta i kroppen. Antalet hemlösa katter och hundar som sitter i små, små burar- desperata för att få ett nytt hem, tar aldrig slut. En del djur rusar ivrigt fram till gallret när man närmar sig, andra gömmer sig skyggt i hörnet av buren med rädda ögon och verkar helt ha gett upp hopp om livet. Så sorgligt! Ja, vistelsen på djurhemmet var överväldigande och om jag kunde skulle jag ta hem allihopa... Men vi var tvugna att välja ut EN katt som skulle få följa med oss hem och förhoppningsvis leva med oss i femton år. Ni kan tänka er att vi gick runt där ett bra tag bland burarna och tittade på de små liven och läste på informationslapparna... (Så att ni vet är alla djur på räddningshemmet vaccinerade, avmaskade och får ett litet chip inplanterat med ens adress, i fall de skulle komma bort.)
En timme senare var alla papper ifyllda och vi stod där med vår lilla baby i en kartong, redo att åka hem! Vilken underbar känsla av att ha räddat ett djur och att få ge den ett bra liv. Jag fällde såklart några glädjetårar (hello, det är Martina vi pratar om) för det var ett speciellt ögonblick... :)
I morgon får ni veta vad vi valde! ( Är det en kille eller tjej? Vad heter den lilla rackaren?)

6 kommentarer:

  1. Åhhhh, Martina! Äntligen! Som du väntat vännen! Jag fick till och med en tår i ögat här hemma när jag läste! Grattis till underverket ;)!

    Kärlek

    SvaraRadera
  2. Vad roligt för er!!Äntligen en katt!!!!

    SvaraRadera
  3. Naaaw.. har du äntligen fått dig en liten katt :) Va mysit :) Ska bli kul att få se bilder..

    SvaraRadera
  4. Marika aka Cooper17 maj 2009 kl. 11:40

    Åh, snyft nu blev jag helt rörd här! :) väntar spänt på mer info + bild på den nya familjemedlemmen:)

    SvaraRadera
  5. JA ÄR I CHOCKTILLSTÅND!! ÅÅÅH SÅ KUL!! :D

    SvaraRadera
  6. Jordbävning och Daisy (katt)! Nu händer det mycket på en gång i LA må jag säga! Gud va roligt att ni skaffat katt! Kan knappt vänta tills jag får se den lilla sötsaken! :) Och om några dagar... -Las Vegas here we come! :) :) :)

    SvaraRadera