Something old, something new, something borrowed, something blue... Den här söta näsduken med Bride inbroderat i ljusblått, kunde Martina absolut inte motstå. Den tänkte jag linda runt buketten och på så vis ha dolt i handen, i fall man skulle brista ut i värsta gråtattacken där framme i kyrkan... man vet ju aldrig hur man reagerar i sånna stora ögonblick :)Ja, näsduken fick stå för det blåa, klänningen för det nya, ett armband lånade jag av en kompis och jag antar att löshåret jag satte i fick representera det gamla, haha. Det är ju äkta hår från nån annan, hur konstigt det låter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar