Förlovningen

Det kom inte precis som en chock, när Erik friade till mig den där kvällen i mars 2006. Ämnet "giftermål" var ganska hypat sen länge, då visumsituationen låg där som ett ständigt hot i bakgrunden och pyrde... Ville vi vara kvar i USA var det giftermål som gällde- punkt slut. Men vi hade redan då varit ett par i många, många år och vi ville gärna gifta oss av andra själ oxå; av kärlek och en vilja att vara tillsammans för evigt. Tillfället var rätt i tiden och vi visste båda att Erik snart skulle ställa frågan med stort F.

Det var en lördagkväll och vi badade i vår dåtida jacuzzi tillsammans (livsnjutare som vi båda är) och vi såg bakom oss en mysig, ledig och romantisk lördag. Som sagt så var det ingen blixt från en klarblå himmel, men när Erik ställde frågan "Vill du gifta dig med mig?" så var det som att sätta igång ett automatiskt sprinklersystem, haha. Det var riktigt romantiskt! Tårarna rullade nerför mina kinder minns jag, för det kändes högtidligt och speciellt. Jag visste att det här ögonblicket händer bara en gång och jag kände hur hela livet tog en ny riktning. Det var inte värre än att jag kunde samla mig och till Eriks stora lättnad svarade jag JA! Haha. Och därmed var vi ju förlovade. Erik vet att jag är en kräsen kvinna så han vågade absolut inte välja ut en ring innan. Jag ångrar inte att jag gjorde klart den saken innan, hehe. Herregud, man ska ha ringen på fingret resten av sitt liv, då måste man ju vara vrålnöjd med den lixom?! Nej, där ville jag va med och bestämma. :)
När vi vaknade upp på söndagen därefter så meddelade vi våra familjer vad som väntade. Det skulle bli vigsel i Sverige om tre månader och vi hade ingen tid att förlora- här skulle det minsann planeras bröllop! Martina drabbades omedelbart av bröllopsyra och sprang iväg och köpte alla wedding magazines som fanns på marknaden...

Urdrag från Martinas resedagbok, mars 2006:

Vi har varit ett par i en evighet och tycks aldrig tröttna på varandra. Vi kände båda två att nu är det dags. Tiden är inne och den 17 juni 2006 i Strömsbro kyrka smäller det. Äntligen kan jag ropa ut till hela världen att vi nu ska GIFTA OSS!!! Vi ska bli man och fru. Mr och Mrs Buchanan! =) Vi ska dela hela vårat liv tillsammans. Det är så underbart och vi är så lyckliga!
Folk som ser mig när jag är ute och hurtar med min ipod, måste tro att inte har alla hästar inne eller så, där jag ständigt går och ler för mig själv, med mungiporna uppe vid örsnibbarna, haha! Men det bjuder jag på! Kärleken spirar!