Erik&Martina: juni 2009

I samma stund som jag gick in i kyrkan, rann all nervositet av mig och jag bara njöt av stunden. Framme vid altaret tog Erik mig i handen och sen följde den 40 minuter långa vigseln. Solisten sjöng "Du är allt".

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår

Lalala…

När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag

För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge

Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

När vi hade kommit fram till kyrkan, fick vi fick hålla till i vaktmästarbostaden för att inte synas för bröllopsgästerna. Där blev det tid för att vila lite och lugna nerverna. Det var lättare sagt än gjort! Här var jag så nervös att jag nästan ångrade vad vi ställt till med. Erik var ganska svettig även han och det berodde inte bara på att det var högsommarvärme ute. Tillsammans med tärnorna, kikade vi bakom gardinen och såg gästerna anlända till kyrkan, en efter en- alla uppklädda till tänderna. Pirrigt, pirrigt! Min bror Jeff och Eriks bror Marcus skötte sina plikter med att välkomna gästerna samt dela ut vigselprogram på kyrktrappan. De var så stiliga!

När klockan var två minuter i fyra, sa prästen att det var dags för Erik och Marcus att ställa sig framme vid altaret. Strax därefter, började kyrkklockorna ringa. Jag lyfte den tunga kjolen och sprang med mina systrar i släptåg runt kyrkan. Det var en MYCKET speciell känsla. Till det högtidliga ljudet av klockornas spel, tänkte jag ”precis NU är det dags”! ”Tänk att kyrkklockorna ringer för Erik och mig!”
Min bror mötte oss på trappan och vi gick in i den fullsatta kyrkan till tonerna av Wagners bröllopsmarch. Först gick Julia och ste röda rosblad, sen Johanna, sen Petra. Jag gick med min bror Jeff vid min sida till altaret och sist gick prästen.

Min vän Christine, som aldrig slutar förvåna mig med hur mycket gulligt hon gör för mig, skickade mig det här collaget från våran bröllopsdag, den 17 Juni 2006.

Vi kom tidigt på iden att involvera alla våra syskon i vigseln. Det gjorde att dagen blev ännu roligare och att det fanns fler att dela glädjen och nervositeten med.

Nu började gruppen bli riktigt nervös, för det var strax dags att åka till kyrkan!

Jag började ju att berätta om vårat bröllop så ingående, men tog sen en liten paus. Nu fortsätter vi där vi slutade! Här är fler bilder från fotograferingen, som ägde rum innan vigseln i Boulongersskogen mitt i Gävle.

De här söta prästkragsklistermärkena kom jag hem med förra veckan. Tänkte att jag skulle pyssla ihop nåt gulligt om vår katt Daisy (som betyder prästkrage på svenska.) Sen blev det några sidenband oxå från Targets endollarsavdelning...
Har jag sagt att jag älskar Target? :)

Inspirerad av Blondinbella, köpte jag här om dagen en riktigt mörk chokladkaka med mintsmak. Riktigt mysigt att nypa av en bit och mumsa på ibland! Ännu godare skulle det vara med lite rödvin till förstås. Det ska jag komma ihåg nästa gång vi ska ha myskväll. :)

En dag åkte jag och Julia till Huntington Beach och njöt av California sommaren. Vi hade tur- inte ett moln fanns på himlen. Junimånad kan annars vara en riktig risktagning vädermässigt med att åka till stranden. En så kallad June gloom (dimma ifrån havet) ligger ofta över hela strandremsan och försvinner i många fall inte förrän i Juli.

Vi åt på 50- talshaket RUBYS ute på piren. När vi var klara och gick tillbaka, såg vi en oblyg pelikan som hade satt sig på räcket för att chilla lite. Vilket imponerande djur! Jätteläckert att se den så nära.

Och just nu läser jag "Den du inte ser", av Mari Jungstedt. En sådär mysigt lättläst deckare, perfekt för lata dagar på stranden. Vad jag älskar att komma in i en bra bok! DET är avkoppling för mig.

Mitt i parken fanns en söt liten stuga där man kunde gå in och titta på framtidsplaner för Disneyland. Jag som är intresserad av både konst, arkitektur och är ett riktigt Disneyfreak, tyckte att det var jätteintressant. Vilket riktigt drömjobb att få hålla på och utveckla Disneyland och komma på en massa roliga ideer till parken. 2012 öppnar en helt ny, stor del av parken, med temat Cars. Det såg riktigt hätfigt ut. Även en undervattensattraktion med den lilla sjöjungfrun (min favorit!) är under uppbyggnad.