Summering Av Resan

Klockan är kvart i sju på morgonen och vi har varit uppe sen klockan tre i natt. Vi är jetlaggade till tusen, med andra ord. Som vanligt när man har varit borta en längre tid, så ser man ens hem med andra ögon när man kommer tillbaka igen. Alla så välbekanta grejer känns med ens lite främmande på nåt sätt. Och även om jag nu befinner mig på andra sidan jordklotet, så är jag i fortfarande i Sverige i huvudet. Av erfarenhet så vet jag dock att jag vänjer mig om några dagar.
Resan tillbaka gick bra. Det var så nära att Erik och jag fick tre säten på planet för oss själva när alla andra satt och trängdes, men precis när vi skulle ta ut segern med att fläka ut oss ordentligt, så kom den allra sista passageraren på- en riktig tjockisgubbe- och han klämde ner sig bredvid mig. Inte nog med att han tog upp sitt eget säte, han pöste ut sig över halva mitt oxå. För första gången kände jag mig riktigt klaustrofobisk på ett flygplan och nån sömn var det inte att tala om.
Annars så är vi nöjda med vår tripp- den här gången fick jag så mycket mer tid med min familj än förra gången, så på den punkten känns det riktigt bra. En inte så viktig, men rolig grej när man är hemma, är att höra all musik man har missat under ett helt år. Jag tittade på Grammisgalan och jag kände inte igen nån musik där överhuvudtaget, förutom underbara Veronica Maggio förstås, som Crille Stenmark lärde oss att lyssna på i somras. Låten "Curly Sue" med gruppen Takida, gjorde tydligen megasuccé i Sverige i somras, och har vid det här laget förmodligen spelats sönder och alla är säkert redo att kräkas på den vid det här laget, men först nu nådde mästerverket mina öron och det var kärlek vid första tonen. Ja, det var till och med bland det vackraste jag har hört och nu har den en säker plats på min ipod. Till sist idag kommer här kommer några fler kort från Sverige, på mina gulliga vänner.