...Nästa morgon åt vi frukostbuffé och gav oss ut igen till fots på upptäckningsfärd. Det var fruktansvärt varmt, men eftersom vi inte hade nån tid att passa, tog vi ofta pauser och satte oss ner lite där vi kände för i skuggan och köpte nåt att dricka. Vi fick minsann vara glada att det inte regnade för sommaren är den tid med mest nederbörd i Tjeckien. Ett av målen för dagen var att åka linbana uppför ett jättehögt berg och där uppe på toppen skulle vi gå upp i ett litet eiffeltorn för att titta på utsikten. Vid bergets fot fick vi till vårt stora förtret reda på att linbanan var trasig just den dagen. Oh no! Det var bara att gå upp till fots i stället. Men ack, så värd den långa vandringen var. Synen över hela Prag, som mötte oss längst upp i tornet var enastående. På vägen hem till hotellet (där vi var i behov av en välbehövlig siesta), passerade vi kommersen på den gamla Karlsbron, med alla dess konstnärer och försäljare. På kvällen gick vi ut och åt (naturligtvis...) och jag pressade Erik att vara lite kulturell och beställa något typiskt tjeckiskt. Han pekade på något i menyn och servitören kom lite senare med inget annat än "nacke" till vårat bord. Huuuu! "Potatisen ser ju god ut i alla fall..." sa jag och tyckte lite synd om honom. Men potatisen visade sig vara sega degklumpar, eller KNÖDEL som det så fint heter, typisk maträtt för tjeckien. Well, well, man kan inte få vinst varje gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar