Klockan 00.30 kände vi att det var dags att åka iväg till hotellet. Det hade varit en lång dag för oss båda. Dessutom är ju tumregeln att man ska alltid avbryta ett party när det är som bäst. Men först återstod ett moment: att kasta brudbuketten! Toastmastern uppmanade alla ogifta kvinnor att samla sig utanför farstun. I äkta "amerikansk romantisk film anda" slängde jag min fina rosenbukett över axeln och vände mig om för att se vem den lyckliga var. Ur högen av brottande flickor, reste sig ingen annan än Paula (!) med buketten i en triumferande gest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar