När Daisy Var Sjuk

Nu när det har gått så lång tid och lilla Daisy är frisk, så kan jag berätta om hur sjuk hon var alldeles i början, när vi precis hade tagit hem henne.

Vi hade inte varit hemma med henne mer än några timmar, när hon började nysa. Nysningarna kom oftare och oftare och till slut nös hon precis hela tiden. Vi märkte snabbt att hon inte var så aktiv som en ettårig katt borde vara. Daisy ville bara vila hela tiden och hon tittade knappt upp när man pinglade med en leksak framför henne. Eftersom vi var helt ovana vad gällde katter, så valde vi att avvakta ett tag för att se om hon skulle krya på sig dagen efter. Tyvärr så mådde hon ännu värre nästa dag istället... Daisy ville inte äta eller leka utan bara sova, sova och sova. Hon låg i mitt knä och höll hela tiden tassen på min arm som att försäkra sig om att jag var där. Vi fick till och med lyfta den lilla stackaren till toaletten ibland...

Vid det här laget så visste vi ju att vi måste ta katten till vetrinären. Vilken start, tänkte vi. Den här dagen var det söndag, så alla djursjukhus i hela Orange var stängda, förutom ett- det allra dyraste och tjusigaste, som alltid har öppet dygnet runt. Yorba Linda Animal Hospital (bilden längst ner) är den renaste och finaste hälsofacilitet som jag har varit på här i USA och nu är alltså Daisy inskriven patient där, haha. (De har oxå djurhotell här, där man kan beställa en svit till sitt husdjur med TV, eftermiddagssnack, webkamera så att man kan titta på djuret på datorn när man är på semester m.m, men det är en annan historia.)

Väl där så sa djurdoktorn att Daisy hade mycket hög feber och att han inte kunde garantera att hon skulle klara sig. Jag blev jätteledsen! Två olika mediciner skrevs ut, som Dasiy sen fick äta morgon och kväll i tre veckors tid. Under den första veckan var vi väldigt oroliga, sen började vi se hur hon sakta började krya på sig... Åååh vilken lättnad. Efter ungefär en månad slutade hon helt att nysa och nu sen en lång tid tillbaka är hon helt återställd, vår lilla kissemiss. :)

Vetrinären sa att ca 60 % av alla katter som adopteras från så kallade "shelters" drabbas av förskylning när de kommer till sitt nya hem. En del klarar sig, andra inte. Vi hade tur, tack och lov!