Luciamorgon

Erik och jag laddade upp framför datorn på fredagskvällen, med pepparkakorna från gårdagens bak och lite rykande varm glögg, för att mysa med SVTs luciamorgon, direktsänd från Malmö. Det var tänkt att detta enbart skulle bli ett mysigt luciainlägg, men just nu gråter min juläskande själ. All denna jämnställdhet i Sverige har gått för långt. Alldeles för långt. Det kan vara trevligt med nytänkande till viss del, men låt mig fråga; tillför verkligen sambatoner nånting till låten "Det strålar en stjärna?" Bidrar det till luciastämningen tycker ni, med en liten Brasiliansk musikhörna? När barnen kom ut på scenen för att sjunga sina sånger, så dog jag nästan för jag blev så provocerad. Hallå, vart är tomtekläderna och pepparkaksdräkterna? Nej, dom var visst utbytta mot lila och röda t-shirtar i år. Och whats the deal med Lusse LELLA? Låten heter väl för tusan Lusse Lelle? När programmet kom till de små utfyllnadsinslagen där luciatåget färdades genom Malmö i nån taxibuss, ja, då var jag beredd att stänga av. Vart i hela fridens namn är släden och facklorna lixom? Det är SÅ jag minns luciamorgon från när jag bodde i Sverige och satt och luciafikade med familjen i soffan. Stina, som satt och tittade på samma program hemma hos sig, skickade mig ett sms där det stod "nästa år så får vi väl se hur den manliga lucian åker tunnelbana med sitt sällskap." Jag skulle inte bli det minsta förvånad.
Kalla mig gammalmodig, men jag går och lägger mig med tankar om vart luciafirandet i Sverige egentligen är på väg.