Kriminalroman och rödvin- min gardering för en lång resa
Hejdå Sverige! Lördagmorgon klockan 07.15 den 30 januari...Befinner mig åter igen på amerikansk mark. Chockerade mig själv genom att sova till halv tio imorse! Man brukar ju vanligtvis vara stenpigg runt fyra, fem på morgonen på grund av tidsomställningen. Skönt det i alla fall, då kommer jag nog in i tiden här på en gång. Resan gick braaaa... Men det höll på att gå åt hellskotta eftersom planet från Arlanda var försenat en timme... Sprang som en idiot i Amsterdam över hela flygplatsen för att komma till mitt L.Aplan- bara för att upptäcka att gaten hade blivit ändrad!!! Jag tittade då på klockan och konstaterade att planet skulle lyfta om tio minuter... Panik, men precis då kom en sån där bil för handikappade eller var det var och den haffade jag. " Snälla kör mig annars missar jag mitt plan!" "Ok, jump aboard!" svarade chauffören. Sen åkte vi i hundranittio till den nya gaten som låg i nån helt annan ände av byggnaden. Vi höll på att mejja ner folk som kom i vår väg. Jag fick känslan av att vara med i nåt TV- spel där vi zickzackade fram mellan folkmassorna. Som en gåva från ovan var det planet oxå försenat och jag hann med... Hamnade i ett vidrigt mittensäte och man kunde inte luta sig åt nåt håll. På ena sidan hade jag en tysk jätteman och på andra sidan en iransk hemmafru som efter en flaska vin sa att hon blev jättefull och ville prata med mig hela tiden. Hon sa att hon hade hört att det var så bra att bo i Sverige för man fick så mycket pengar där...
Hemma igen efter ett härligt veckoslut i Stockholm med mamma. Vi bodde på hotell Kung Karl vid Stureplan. Det hela var lite roligt, för vi gick ifrån att ha nåt litet pytterum mot en innegård, till att få ett av de bästa rum som hotellet hade att erbjuda. (Se mamma med drottningposen på balkongen!) Allt på grund av att jag gick ner till receptionen och krävde ett annat rum "för min mamma är klaustrofobisk", som jag sa, hihi. På lördagen åkte vi till årets största inredningsmässa. Där blev jag så inspirerad att jag höll på svimma på plats. Men redan efter tre timmar så var man helt slut av alla intryck och färger och former, så då åkte vi in till stan igen och satte oss på en italiensk restaurang där vi åt pasta och drack rödvin. Sånna här tillfällen växer inte på träd när man bor i olika kontinenter, så jag njöt av varje sekund tillsammans med mami.
