Galenskaper På Höga Höjder

Det smala, höga tornet ni ser på bilden heter "Stratosphere" och ligger mitt i Las Vegas. Man kan åka upp ända till toppen och det var vi såklart tvugna att göra. Om det här hade varit ett vanligt torn i en vanlig stad, så hade det varit endast en utkiksplats däruppe. Men, Las Vegas är som bekant ingen vanlig stad, så allra längst uppe hittade vi tre olika karuseller. Ett fritt fall, en kran med gungor som hissas ut över kanten och en liten berg och dalbana med stup över kanten. Jag fick dödsångest bara av att titta på maskinerna. "VEM i hela världen utsätter sig för sånt här???" kunde vi inte låta bli att undra på plats. Svaret fick vi kort därefter när Björn våghalsigt satte sig i en av gungorna som svichades ut i luften, på 300 meters höjd. Galenskaper!!! (Se ringen på översta bilden.) Foto: Christine Holm

NeonKyrkogården

Vi gjorde en lite annorlunda utflykt i Las Vegas; i 45 minuter vandrade vi runt med guide på den så kallade "neonkyrkogården". Där läggs alla Las Vegas skyltar den dagen då de har lyst färdigt. Alla bär de på en unik historia från sina glansdagar. Det var rätt läckert att se... Klicka på bilderna för större!

Frukostbuffe a la Vegas

Det är fredagkväll och vi är redan hemma från Vegas. Men oj, så mycket vi hann med på bara ett och ett halvt dygn! Otroligt! Helt underbart med en liten avstickare, även om den var kort. Ännu underbarare var att komma hem och se att kissemissen nästan har slutat nysa och dessutom verkar vara riktigt pigg. :)

När vi igår kom fram till USAs största lekplats för vuxna, mitt i Nevadaöknen, så började vi med att i sann Las vegas anda, äta en bastant frukostbuffe. Vi mixade sushi, pannkakor, grekisk sallad och chokladdoppade jordgubbar hej vilt...

Semester

Aaaaah... Semester...

Nu Drar Vi Ut i Öknen

Skjortan är nypressad och klänningen är utvald. Whiskey och rosebubbel är inhandlat till fördrink på rummet. Las Vegas- nu kommer vi!

Gulliga Stina ♥

Jag förstår att ni är nyfikna på vår nya familjemedlem, som jag lovade att berätta mer om. Anledningen till att jag har varit väldigt fåordig om den saken, är att allt tog en oväntad vändning så fort vi kom hem från räddningshemmet... Det visade sig snabbt att vår lilla katt var snuvig; den nös och hade rinnade nos och det blev snabbt värre... Så det första vi var tvugna att göra var att ta den lilla rackaren till vetrinären. Där fick vi reda på att kissen hade hög feber och det skrevs ut antibiotika och nåt annat, som jag inte kommer ihåg vad det heter. Så nu ska vårt lilla gull äta medicin morgon och kväll i 10- 14 dagar... Ingen drömstart precis, men ett åtagande är ett åtagande och nu ska vi sattsa allt på att den här lille katten ska bli frisk! Det tog inte lång tid innan både Erik och jag var totalt fäst vid det lilla livet och nu ska vi hjälpa den så gott vi kan. På grund av detta har det kännts olustigt att visa upp bilder på den och dyligt, OM nåt hemskt skulle hända.... Bevare mig väl. Så jag väntar några dagar med det. Men vi tycker oss redan se framsteg tack och lov. Katten äter i motsatts till första dagen ganska friskt nu och det borde ju vara ett bra tecken!

Vi ska ju nu mitt i alltihopa till Las Vegas i två dagar och det var planerat så att grannen skulle mata kissen då. Men nu behöver den ju plötsligt medicin, så då ville vi inte fråga grannen om den saken, så underbara Stina ska rycka in och komma och ge den vad den behöver, samt gosa med den när vi är borta. TACK Stina!!! Jag är så glad att jag har dig!

Desperate Housewives?

Lite bilder från när Stina, Sanna och jag umgicks på Yardhouse en kväll förra veckan och pratade om livet. Supertrevligt! ...Tills en idiotkille kom fram till oss och störde. Han undrade vad gifta kvinnor gjorde ute ensamma en onsdagskväll utan deras män, med en flaska vin på bordet till råga på allt! Vi måste i så fall vara inget annat än desperate housewives, enligt honom. Ok om han skojade men det var hans ärliga åsikt!
- Eeeh hört talas om självständiga svenska kvinnor som emellanåt vill gå ut och ta ett glas vin med sina vänner och gör det i så fall precis när hur mycket dom vill??? Vilken skitstövel! Nån minut senare kom resten av idiotgänget fram och skulle skaka hand och hålla på. När vi totalt avböjde och istället behandlade dem som luft, blev en av idiotkillarna så uppretad att han gav Stina en (ganska lös men ändå) flatsmäll på kinden! Stina reste sig blixtsnabbt upp och en censurerad version av vad hon skrek var "dra åt pipsvängen!" Omedelbart var det vakter på plats som kastade ut gänget och som oxå satte dem i en taxi hem. Stina ångrade bittert att hon inte reagerade med att genast slå tillbaka på den andra killen, för han var ganska kort och ingav inte mycket repekt. Oss messar man inte med!

Innan dejten på Yardhouse tog jag en sväng på HM och shoppade några accessoarer. HM är bäst!

En Svensk Sommarhälsning

Det här vackra frökortet, som oxå är ett vykort, anlände på posten för några veckor sen. Det var från Cristine! (CH)
Så rart... Kortet är precis i min inredningssmak! Så nu får det pryda skänken i vardagsrummet. Det är så roligt att få vanlig post ibland, i en elektronisk högteknologisk värld.

Jag har fram tills nu skrivit ett inlägg per dygn på bloggen, men jag tror jag ska plita ner text och bilder lite oftare i fortsättningen... Kanske 1- 2 gånger per dygn istället. Jag har aldrig sett bloggandet som nåt jobbigt, snarare tvärtom. Alltid finns det nåt nytt i vår lilla värld att berätta, stort som litet... Så håll utkik framöver, jag började med det här! ;)

Jordbävning!

Vem bosätter sig på ett ställe där jordbävningar, skogsbränder, rädsla för terroristattacker och gängkrig är en del av vardagen- Jo, vi! Stackars mamma, alltid har hon nåt nytt att oroa sig för...

Jag stod i köket och pratade i telefon med Christine Holm som befann sig på ett motellrum i Arizona, när Erik, som satt i en av fotöljerna, plötsligt ropade: "jorbävning, jordbävning!" Och jag reagerade med att genast ropa vidare till Christine i telefon: "jordbävning, jordbävning!" CH svarade med ett frågande: "eeh va?" :)
Jag såg hur golvvasen som stod bredvid mig med blommor skakade och blommkvistarna åkte fram och tillbaka i luften. Konstigt nog kände jag inte nåt från golvet där jag stod, men Erik säger att han kände hur stolen han satt i skakade.
Det hela var över mycket snabbt (ca 10 sekunder) och tv- nyheterna var inte sena med att meddela att jordbävningen med centrum vid Los Angeles internationella flygplats (LAX) var på 5.0 på richterskalan. Föreställ er om man precis hade klivit av flygplanet och marken började dundra under fötterna; välkommen till Kalifornien lixom!
Vi bor en bit söder om L.A och eftersom vi kände skaket ända här nere, så måste det har varit riktigt läskigt om man befann sig i kärnan av det hela!

Adoption Day!

Efter tio år tillsammans var det inte dags för att skaffa en baby för Erik och Martina; nej- det var dags för en katt! Erik klarade ju allergitestet bra efter att ha haft två katter på prov hos oss en vecka som ni vet, så nu var det bara att köra... ÄNTLIGEN!
Stina kom hem till oss klockan halv tolv på lördagen. Kattokig som hon är, så var detta inget hon tänkte missa. Tillsammans åkte vi till Orange County Animal Care Shelter. Väst om Missisippi, är det USA:s största plats för upphittade djur som letar efter ett nytt hem. Frestelsen har många gånger varit STOR att ta hem en liten kattunge från en djuraffär, (här i USA har dom katter på sånna ställen), men jag har innerst inne alltid vetat att det vore att stödja dålig verksamhet. Erik och jag var i slutändan ändå överens om att skaffar vi en katt så ska det ske från ett så kallat "shelter" (räddningshem).
Det är omöjligt att gå runt på ett på ett sånt ställe och inte bli väldigt berörd, om man har minsta lilla hjärta i kroppen. Antalet hemlösa katter och hundar som sitter i små, små burar- desperata för att få ett nytt hem, tar aldrig slut. En del djur rusar ivrigt fram till gallret när man närmar sig, andra gömmer sig skyggt i hörnet av buren med rädda ögon och verkar helt ha gett upp hopp om livet. Så sorgligt! Ja, vistelsen på djurhemmet var överväldigande och om jag kunde skulle jag ta hem allihopa... Men vi var tvugna att välja ut EN katt som skulle få följa med oss hem och förhoppningsvis leva med oss i femton år. Ni kan tänka er att vi gick runt där ett bra tag bland burarna och tittade på de små liven och läste på informationslapparna... (Så att ni vet är alla djur på räddningshemmet vaccinerade, avmaskade och får ett litet chip inplanterat med ens adress, i fall de skulle komma bort.)
En timme senare var alla papper ifyllda och vi stod där med vår lilla baby i en kartong, redo att åka hem! Vilken underbar känsla av att ha räddat ett djur och att få ge den ett bra liv. Jag fällde såklart några glädjetårar (hello, det är Martina vi pratar om) för det var ett speciellt ögonblick... :)
I morgon får ni veta vad vi valde! ( Är det en kille eller tjej? Vad heter den lilla rackaren?)

Svartvita Foton

Jag är svag för svartvita foton, det är allra finast tycker jag. Det blir väldigt enhetligt och fint om man väljer att bara ha det i ett rum istället för färgkort. De här tavlorna pryder en av alla hyllor hemma hos oss- ett kort på Erik och mig och ett kort på söstrami Petra och mig.

Hoppas ni alla har en härlig lördag... Själv ska jag ut på en liten grej med Stina och Erik, som jag ska berätta om sen...

Tror jag ska bänka mig framför datorn oxå och titta på Eurovision Song Contest. Alltid lika töntiga låtar men det är ändå nåt speciellt! Heja Malena från Sandviken!

California Pizza Kitchen

Fia och Marta


Stina


Nu i veckan var det dags att möta upp husfruarna igen och skvallra lite. Vi träffades på California Pizza Kitchen och beställde alla in en thaisallad var, som är out of this world! SÅ god! Hur nyttig den egentligen är kan väl diskuteras... Vi drack rosevin till och genast blev det lite krydda på tisdagseftermiddagen. Jag är så glad att jag har hittat så bra och roliga tjejer att umgås med här! ♥ Det betyder väääldigt mycket, inte minst när hemlängtan smyger sig på...
Efter snart fyra år utomlands kan vi alla lugnt konstatera att vi hellst umgås med svenska tjejer, framför amerikanska... (som absolut oxå är jättetrevliga, men det är nåt där som fattas ändå...) Det är så skönt att ha samma bakgrund som varandra och att vi kan dela alla tankar och erfarenheter med hur det är att bo utomlands under så lång tid. Man behöver helt enkelt inte förklara så mycket, vi förstår varandra så väl ändå.

Katt- Drama

Hur kan man vara så gullig? (Sybil)


Gary- äntligen nöjd

Katterna är ju återlämnade igen för den här gången, men jag måste bara visa två till bilder på dem... Lillasyster Petra retar mig för att "lånekatterna var mitt liv" förra veckan, haha! Det stämmer att jag levde upp av de små liven, men va sjutton... Man har ju inte haft husdjur på tolv år så det är väl inte så konstigt! :)

Att katter har väldigt egna personligheter, det har vi ju konstaterat.
Vi hade haft katterna i tre dagar, när Gary plötsligt blev väldigt retlig mot den alltid lika lugna Sybil. Han flög på henne och ville brottas hela tiden, och han bet henne i öronen. Vi kunde inte förstå anledningen till detta plötsliga beteende, men till slut så slog det oss att Gary kanske var avundsjuk på Sybil, för hon hade nämligen hittat en alldeles egen låda i vårat vardagsrum att mysa i. På hela onsdagen klev hon ur sin älskade Ralph Laurenlåda endast för ätpauser och toalettbesök. Gary kanske kände sig utanför eller åtsidosatt?
(Christine F- ja, det var din låda, den som klänningen kom i! Den är skickad by the way!) Sybil var grymt söt när hon låg där i Christines låda så nöjd, så nöjd... Vi letade i alla fall på en annan liten kartong och bäddade mysigt med en handduk och ställde bredvid den andra. Det tog bara ett litet tag innan Gary gjorde den till sin egen, hihi. Sen låg katterna där i varsin kartong så lyckliga och lugna, resten av deras vistelse hos oss och det var inga mer konflikter dem emellan.

Viva Las Vegas!

Hotellet som vi ska bo på- TREASURE ISLAND


Hotellets poolområde


Alla hotell i Las Vegas har olika teman- vårat har temat Pirates of the Caribbean!

Om exakt en vecka idag drar Erik och jag till syndernas stad i Nevadaöknen, för att möta upp Christine och company. Det var länge sen vi åkte iväg på en avstickare från vardagen sådär, så det ska bli himla kul! Den här gången ska vi bo på hotellet Treasure Island, som vi tycker verkar bra. Gud, det ska bli så najs att ligga vid poolkanten med en drink och bara veta att man befinner sig mitt i Vegas! Vi håller på att titta på om vi kanske ska gå och se nån show oxå... Verkar finnas så många bra.

Saknad

Sverige i mitt hjärta


Så här ser det ut där jag växte upp


Den vackraste tiden i Sverige är nu


Världens bästa Jolle


Min rocktjej till lillasyster Johanna/Jolle/Jollebob/Bobben/Bobbolito/Bobbo (- ja, kärt barn har många namn)- har en blogg där hon skriver om sina tankar om livet. Här om dagen postade hon ett litet inlägg om vårkänslor, som jag tycker så bra beskrev det fenomen som vårkänslor faktiskt är. För att läsa mer om alla små och stora tankar som rör sig i Jollebobbens huvud, gå in på: http://jollybob.blogg.se/

Svenskar. Strama och tysta. Med näsan i marken möter man människor och kanske pressar fram ett hej. Konstigt? Nope, vi plågas ju av mörker och kyla större delen av året. Inte konstigt att man blir lite inåtvänd och reserverad i detta land. Men så finns det något som kallas vår, som brukar dyka upp sisådär varje år. Då blir alla svenskar helt knäppa istället. Otrogna, vilda, galna, impulsiva. Rätt kul faktiskt också. Solen skiner och nedstämdheten är som bortblåst, livet är en fröjd..

Min syrra Petra sa att hon blir blyg när solen skiner och hon träffar folk på stan för då tittar man verkligen på varandra för att det är så ljust och så. Man SER varandra! Hur seriös hon var när hon sa det, vet jag inte riktigt. Jag känner mig knäpp iallafall. Helt galen. Farligt eller ej, det vet jag inte, haha. Som en sprallig häst som släpps ut efter att ha stått i ett tråkigt stall en hel vinter. Sommaren väntar med det vackraste ordet som finns... FRIHET

Texten tilltalade mig särskilt mycket eftersom jag har bott utomlands med tropiskt klimat året runt, i snart fyra år,- långt ifrån allt vad vårkänslor heter. Jag är alltså inne på min FJÄRDE vår utan att att känna den där spirande glädjen som man känner i hjärtat varje år, när solen värmer och den sista snön smälter bort. Känslan av att det spritter i hela kroppen av livslust bara av att vara utomhus efter en lång kall vinter, den saknar jag så enormt... För att inte tala om Sveriges dofter från all nyutslagen grönska som infinner sig såhär års. Det sista gör mig nästan gråtfärdig... Det är så vackert. När jag tänker efter så är det riktigt magiskt! Och de ljusa sommarkvällarna...
Men just nu bor jag i Kalifornien, platsen där människor inte vet vad ordet vårkänslor betyder, men som å andra sidan har mycket annat att erbjuda. Jag hoppas innerligt att framtiden bjuder på många, många fler svenska vårar...

The Melting Pot

Jag kör för ovanlighetens skull en kvällens outfitbild ;) Skjortklänning från HM och kilklackar från ingen annanstans än...HM!


På lördagskvällen blev vi utbjudna av Fia och Brian eftersom vi hade passat deras katter en vecka. Det var verkligen snällt! TACK igen, det var SÅ himla trevligt. :)

Anyway, de tog oss till en restaurang i downtown Brea, som Erik och jag länge har velat besöka. Den heter "The Melting Pot" och har en meny som är totalt baserad på foduer. Stället visade sig dessutom ha superfin inredning, supertevlig och duktig personal och inte helt otippat- superdupergod mat...
Vi körde allt- eller- inget stilen, med fyrarätters:

Förrätt 1: Bröd, nachos, grönsaker och äpple, doppade i ostfondue, med jordgubbs- smirnoffsdrinkar

Förrätt 2: California- sallad med valnötter och gorgonzolaost med hallondressing

Varmrätt: Hummer, fläskfile, beef Serloin, pastaknyten, File Mignon, kyckling, räkor, potatis och grönsaker, doppade i buljongfondue, med ännu mer jordgubbs- smirnoffdrinkar

Efterrätt: Jordgubbar, banan, brownies, marshmallows, riskakor, cheesecake och sockerkaka, doppade i chokladfondue, med vitt vin

Sammanfattning: ofattbart smaskig middag!!! Vi åt konstant i tre timmar i sträck och gick väl alla upp ungefär fem kilo var, men det var det värt ;)
Det var roligt oxå att det blev nåt mer att göra än att äta- man fick nämligen koka sitt kött och sina grönsaker själv.
I ♥ The Melting Pot!